Vin    

        Kultur

 

 

 

Marie Antoinettes bröst

 

 

Champagne kan drickas ur olika typer av glas, och en typ är det mytomspunna coupeglaset, med bred, låg kupa. Detta glas skall enligt traditionen vara format efter brösten på en fransk kunglighet eller adelsdam. Främst är det Ludvig XVI österrikiska drottning Marie Antoinette som förknippas med myten, men även Joséphine de Beauharnais och Madame de Pompadour brukar nämnas som förebild. I de flesta böcker anses detta bara vara en myt, men kan det möjligen finnas någon sanning i påståendet?

Marie Antoinette var avgudad av sina kungliga vänner för sin vackra kropp och fina figur. Den kända porslinsfabriken Sèvres, välkänd för sitt kungliga porslin, lät tillverka serveringsskålar utformade efter hennes kropp. På drottningens ”lantgods” på Château de Rambouillet, intill Versailles, skapades en ”lantlig” miljö enligt senaste modet. Handplockade vackra pojkar och flickor vallade lamm med blå sidenband. De kungliga och adelsfolket var utklädda till bönder och pigor, och där kunde drottningen och hennes uppvaktning umgås helt fritt. På drottningens lantliga mejeribyggnad på Château de Rambouillet drack gästerna mjölk ur skålar modellerade efter Marie Antoinettes bröst, vilka var tillverkade i Sèvres-fabriken och dekorerade med drottningens monogram. Pjäsen består av en skål formad efter drottningens bröst med bröstvårta, och bärs upp av tre gethuvuden. Det gjordes fyra skålar och några av dessa finns fortfarande bevarade. Troligen är det dessa mjölkbringare som gett upphov till myten om glas formade efter Marie Antoinettes bröst.

Men kan det möjligen även ha gjorts champagneglas efter hennes bröst. Det berättas att Marie Antoinettes svenska älskare Axel von Fersen ofta var vid Château de Rambouillet. Eventuellt var han far till drottningens andra son. Kanske hon kände att hennes bröst skulle utgöra den perfekta formen att dricka Champagne ur, och därför lät skapa ett champagneglas, så att hennes svenske älskare alltid skulle kunna njuta av hennes bröst? Enligt en obekräftad uppgift ska så ha varit fallet. Tre eller fyra sådana glas ska vara bevarade, varav ett på ett museum i USA, de övriga i Frankrike. Det ska även finnas en ”originalform” eller avgjutning på museum i Frankrike, vilket skulle vara grunden för alla coupeglas. Omöjligt är det inte…

För något år sedan blev designern Karl Lagerfeld inspirerad av Marie Antoinettes mjölkskål och lät skapa ett champagneglas för Dom Pérignon. Men nu blev det toppmodellen Claudia Schiffer som fick låna ut sitt bröst som form för kupan, och gethuvudena är utbytta mot tre champagneflaskor.

 

Coupe eller flûte

Den rådande uppfattningen är att champagne ska drickas i höga glas, så kallade flûte-glas. Kolsyran håller sig längre eftersom drycken inte får några större mängder luft. Doften samlas också bättre i dessa glas än i coupe-glasen. Nackdelen är att de kan vara ganska svåra att dricka ur och att känslan kan bli lite som att dricka direkt ur en flaska. Om man ska dricka champagne på provningar föredrar jag lite större glas (31 cl) av ISO-typ. Vanliga ISO-glas känns för små.

I coupe-glasen utsätts drycken för extremt mycket luftning, så kolsyran, bubblorna, lämnar snabbt glaset. Champagnen bör alltså drickas ganska snabbt. Men detta ser jag inte som något större problem, då champagnen alltid bör drickas relativt snabbt, innan kolsyran försvinner och vinet hinner bli varmt. Bättre då att ta lite åt gången. Jag upplever personligen inte att doften skulle bli sämre i coupe-glasen, än i flûte-glasen. Snarare tvärt emot, att doften blir mer insluten och stängd i flûte-glasen. Snarare är det så att inget av dessa glas är perfekta för vinprovning.

Det som talar för coupe-glasen är att dessa i regel är betydligt snyggare glas än flûte-glasen. Coupe-glasen kan dessutom staplas, så att man med dessa kan göra champagnepyramider, där samtliga glas fylls genom att man endast häller i det översta. Men det som främst talar för coupe-glasen är traditionen, att få dricka den ljuvligaste drycken av alla ur den vackra drottning Marie Antoinettes bröst.

 

 

Champagnevisp

Champagnevispen hör samman med coupe-glasen. Vispens syfte är att avlägsna bubblor från champagne, något som i dag anser som helt vansinnigt, och som ofta hånas av champagnekännare, då de är eniga om att bubblorna är en omistlig del av champagnens karaktär.

Förklaring till detta verktyg uppges ofta vara att de prostituerade i Paris, med sina hårt snörda korsetter, fick problem med magen av all bubblande champagne de drack med kunderna. Med en champagnevisp kunde bubblorna lätt vispas bort.

Under 1800-talet dracks all champagne mycket söt. När man avlägsnat fällningen i flaskan fyllde man upp den med en blandning av vin, socker och brandy. Efterhand så fyllde man också upp champagneflaskorna med söt likör, vilket också dolde brister i vinets kvalitet. Champagnen som exporterades till Tsarhovet i Ryssland innehöll upp till 330 gram socker per liter. Det kan jämföras med dagens söta champagne, som ibland kan ha upp mot 50 gram socker per liter.

I mitten av 1800-talet dracks nästan all champagne ”frappé”, de vill säga så nedkylt att det närmast är att likna vid sorbet. Drycken serverades i coupe-glasen, som nu fick sin stora popularitet. Ofta färgades och smaksattes drycken med fläderbärsmust, ”vin de Fismes”.

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet dracks fortfarande nästan all champagne i coupe-glas, och det var vanligt att man nu också blandade lite likör direkt i glaset. Det man drack var alltså närmats att likna vid champagnedrinkar. Det var här som champagnevispen hade sin huvudsakliga uppgift, att blanda champagnen och likören. Genom att vispa champagnen och avlägsna en del av bubblorna (kolsyran), framträdde dessutom dryckens sötma ännu tydligare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mjölkskål utformad efter Marie Antoinettes bröst

 

 

 

 

 

 

 

 

Karl Lagerfelds skapelse