Vin    

        Kultur

 

 

 

Vinhistoria

 

De grundläggande förutsättningarna för vinkulturens expansion under olika perioder, från forntiden till början av 1800-talet.

Forntiden fram till ca 3000 före vår tid.

Den vilda vinrankan finns i ett område som sträcker sig från de norra delarna av Iran i öst till Spanien i väst. Var som helst i detta område kan det första vinet ha druckits. Konsten att framställa vin har troligen uppstått av en slump. Det enda som behövs är druvor och ett kärl att samla dessa. I kärlet kan druvorna ha krossats av sin egen tyngd och en spontanjäsning har satt igång. När någon sedan har smakat på ”drycken” har personen fått uppleva något nytt och spännande, ett rus. Man kan nog anta att ”uppfinningen” av vinet har skett vid flera tidpunkter och på flera olika platser under förhistoriens gång.

Vinframställningen har sannolikt en längre historia än vindlingen. Redan innan man började odla druvor, har människor troligen gjort en medveten sellektion av vilda plantor. Plantor utan frukt, hanplantor, har troligen ”tagits bort” för att gynna de fruktbärande honplantorna. Detta förfarande har i längden gjort att endast tvåkönade plantor har kunnat överleva i områden med vinframställande människor. Och det är sannolikt därför de odlade vinplantorna är tvåkönade, till skillnad från de vilda, enkönade vinplantorna.

Även om vi kan vara ganska säkra på att man gjort vin lång tillbaka i tiden, så har vi inga säkra bevis för när druvor började odlas. De grundläggande förutsättningarna för mer planerad vinodling och kontrollerad vinproduktion uppstod i Mellanöstern under neolitisk tid, ca 6000 före vår tid. Det är vid denna tid som keramik började tillverkas, sådan keramik som var lämpade för långvarig förvaring av drycker, även om man innan dess kunnat förvara drycker i t.ex. läderbehållare. De äldsta spåren av vin är vinskorpor på keramikskärvor som arkeologer funnit i Iran, vilka daterats till ca 5000 före vår tid, och det är inte orimligt att det under denna tid funnits organiserad vinodling.

Vinodling och vinmakning krävde stora resurser och har förmodligen haft ett stort statusvärde och speglat rikedom. Att dricka vin visade att man hade tid och möjlighet att inte bara odla något så onödigt som vin, utan också tid och ekonomi att göra något så improduktivt som att berusa sig.

Det finns också flera belägg, åtminstone länger fram i tiden, som visar att vinet spelat en stor roll i religiösa sammanhang, troligen redan för flera tusen år sedan. Det är inte svårt att tänka sig att föreställningen existerat att en gudom tagit drycken i besittning, en gudom som skänkt gott lynne och munterhet åt den som drack av vinet. Denna aspekt har nog också haft en stor roll för vinkulturens expansion.

 

Egypten ca 3000-1350 före vår tid.

I Egypten var det för varmt och torrt för att kunna göra bra viner, och vinerna som producerades där var troligen av mycket låg kvalitet. Ändå har en högstående vinkultur slagit rot där. Redan under 1:a dynastin, ca 3000 f.v.t., hade man årgångsviner. Mumier fick med sig vin som gravgåvor och på gravmålningar från ca 1450 f.v.t. kan man se hur vinskörden gick till. På en bildserie från Kha’emweses grav kan man följa hela vinmakningsprocessen, vilken börjar med att druvan plockas från höga bågformade valv av vinrankor, druvskörden bokförs, druvorna trampas, vinet bärs fram till gudarna (för att välsignas?), vinet hälls i krukor som försluts för att slutligen transporteras på båtar i Nilen.

 

Egyptierna var också tidiga med ursprungsbeteckning på viner. Kring 2470 f.v.t. känner man till sex olika ursprungsbeteckningar som varit i bruk. Ett av de mer intressanta ”vinfynden” från Egypten är ”Tutankhamons vinkällare”. I hans grav från ca 1350 f.v.t. fann arkeologerna tre dussin med amforor som innehållit vin. På flera av dem fanns sigill som visade årgångsbeteckning (4, 5, 9, 10 och 31 år), vingårdar, ägarna av vingården och vem som varit ansvarig för druvskörden (d. v. s. vinmakaren). Fyra av amfororna uppges ha innehållit söta viner.

Vinet i Egypten var, liksom sannolikt i tidigare ”kulturer”, kopplade till gudar och var inte ”var mans dryck”. Vinet tillhörde prästerna, härskarna och de rika. Folket fick nöja sig med öl.

 

Babylon och Hettiter ca 1700 före vår tid till 1200 före vår tid.

Under denna tid hade vinet fått en sådan spridning att man började stifta lagar om vin. I de två äldsta lagsamlingar som är bevarade finns exempel på ”vinlagar”. Hammurabis lag (härskare i Babylon 1792-1750 f.v.t.) visar att det främst var kvinnor som skötte försäljning och utskänkning av vin, något som uppenbart ansågs vara en mycket ansvarsfull syssla. Drottning Azag-Bau, 4:e dynastins grundare i staden Kish, betecknas till exempel som vinhandlare.

Hettiternas lagsamling har en särskild del om vin. De hettitiska lagarna visar otvetydigt på att det rör sig om vin gjort på druvor. Men det finns en ännu tidigare inskrift, från 2900 f.v.t., som omnämner en ”trädgård med vinstörar”.

 

Antikens Grekland ca 1500 före vår tid till 300 före vår tid.

Från mykensk tid får vi vissa antydningar om vin genom exempelvis Homeros. Problemet var att berättelserna som behandlar denna tid (Iliaden och Odyséen) skrevs tidigast på 800 f.v.t.

I Odyséen får vi i alla fall veta att grekerna var på det klara med att odlade druvor gav bättre vin än vilda. De visste att vin kunde användas medicinskt och de kände till olika druvor och att druvorna mognade vid olika tider. De hade goda kunskaper om vinodling; exempelvis att man kunde ha blommande buskar vid vinradernas kanter för att kunna förutse skadedjursangrepp eller att man borde luckra upp jorden runt vinrankorna för att kunna behålla jordens fuktighet. Kort sagt, de visste hur man odlade vin. Genom vasmålningar ser vi också att vinskörden var en social festlighet som försiggick med flöjtspel och dans. Druvorna trampades i stora kar. Berättelserna visar också att antikens människor fördrog sött vin, och rött vin framför vitt, trots att vitt vin troligen var vanligare.

I det antika Grekland hade människorna lite olika förhållningssätt till vin beroende på kön. I Sparta, där kvinnor och flickor hade samma sociala status som män och pojkar, fick båda könen dricka vin men i Athen var vindrickandet förbehållet den manliga delen av befolkningen.

Vinet i antikens Grekland delades in i flera olika ursprung och kvalitéer, jag har funnit över 50 olika. Vilka vin som var bäst varierar naturligtvis med vem som skrivit, och det finns en tendens att gilla sin hembygds vin bäst, men vinerna från Chios, Lesbos, Thasos och Byblos nämns av de flesta  bland favoriterna, liksom vinet Pramnia, kanske från en speciell plats på Lesbos, men lika väl en typ av vin. Detta vin uppges vara så pass gott att till och med gudarna pissar i sängen när de druckit vinet.

Grekerna föredrog söta viner. Det är troligen därför de också ofta blandade ut vinerna med havsvatten. Andra teorier är att detta gjordes för att vinet var för starkt, eller för att man inte skulle bli berusad. Men tester (jag har själv provat) visar att sura viner uppblandade med saltvatten upplevs som sötare. Andra metoder att få sötare vin var att låta druvorna ligga i solen och torka innan pressning, på så sätt ökade sötman i druvsaften. Vi vet också att grekerna under antiken uppskattade lagrade viner. Det finns flera exempel på detta. En diktare skriver exempelvis att vin är som en man, det blir bara bättre med åren. Medan en annan beklagar sig över att kvinnor älskar äldre viner men föredrar yngre män.

Vinet i Grekland hade också en stor social betydelse. Man kan bara kort nämna symposierna, grekernas långdragna mat-, vin-, filosofi- och kultursammankomster, vars ord ”symposion” betyder just ”dricka tillsammans”. Ett annat socialt uttryck för vinkulturens betydelse är spelet/leken kottabos. Spelet gick ut på att kasta den sista vinslatten mot ett mål. Spelet fick en stor spridning, och regler, liksom tillbehören, kom att utvecklas till en mycket avancerad nivå.

Grekerna har främst bidragit till vinkulturen på två sätt. Det ena är genom de kvalitativt högstående keramikkärlen, amfororna, som gjorde att vinet kunde förvaras, transporteras och lagras. Det andra stora bidraget var kolonisationerna. Mellan 1000-600 f.v.t. anlade de grekiska stadsstaterna kolonier runt hela medelhavet. Dessa anlades nästan alltid vid kusterna och sträckte sig aldrig med än 4 mil inåt landet. Till dessa kolonier förde man också med sig vinkulturen. I Italien fick vinkulturen ett sådant fäste att landet fick namnet Oenotria = (de stöttade) vinrankornas land. Detta till skillnad mot vinrankorna i Grekland, där vinet odlades dels krypande mot marken, där druvorna kunde ta vara på värmen från marken, eller vid olivträd, där rankorna fick klänga runt stammarna. Man tror att det var kapitalstarka investerare och kolonisatörer som införde en monokultur i Italien, med vinrankor i långa rader, prydligt uppbundna på störar, som gav landet namnet Oenotria.

 

Rom från ca 400 före vår tid till 476 vår tid.

Under romersk tid blir vinet en dryck som dricks av alla, förutsatt att du är man. I en romersk lag från146 f.v.t. stipuleras att om en man påträffar sin hustru berusad, så har han rätt att dräpa henne.

Annars stod vinkulturen högt i kurs i Rom. I Rom började vinodlingen på allvar bli en ekonomisk intressant och vinstgivande verksamhet. Små jordbruksenheter köps upp av storgodsägare. Det ges ut flera skrifter om lantbrukshushållning och däri också vinodling. Man kan i dessa skrifter lära sig hur och när det skall sås, grävas runt plantorna, skördas och andra viktiga saker, t.ex. hur mycket mat en slav bör få och hur mycket man kan låta honom arbeta utan att han dör.

Romarna tog med tiden över de grekiska vinodlingarna i södra Italien och man började skilja på kvalitetsviner och kvantitetsviner. Kvalitetsvinerna blev med tiden laddade med prestige och dessa viner, ofta importerade, betaldes med stora summor.

Romarna var också de folk som kom att sprida vinet över stora delar av Europa och norra Afrika. Genom sin expansion och militära garnisoner kom de att sprida vinet till bl.a. Frankrike, södra England och Tyskland. Det är under denna tid vi först får höra talas om Bordeaux, Rhône och Mosel.

 

Medeltiden ca 500-1500 vår tid.

Medeltiden i Europa var på alla sätt en expansiv tid. Fram till ca 1300 sprider sig snabbt en mycket kraftig tillväxt över hela kontinenten. Befolkningen ökar, tillväxten ökar, liksom konsumtionen. Europa blir också ett mer urbaniserat samhälle under denna tid. Detta leder till att vinkonsumtionen ökar, liksom efterfrågan på vin. Det utvecklas nya handelsvägar för vin, t.ex. från Gascogne och Bordeaux till Spanien och England; i norr den tyska vinhandeln på hemmaplan och i Italien exporteras viner från Venecia och Genua mot öst. Vinhanteringen har nu lämnat fasen där hanteringen av vin går från vinodlaren/vinmakaren direkt till konsumenten. Det är inte bara vinodlaren/makaren som tjänar pengar, utan också handelsmännen är involverade och tar en del av vinsten.

Ett exempel är Bordeaux som får svårt att sälja sitt vin i Frankrike, och därför måste vända sig mot England, till vilket land förbindelserna bara ökar fram till 1453, då Bordeaux åter hamnar under franska kronan. För att få ett bättre pris delar man upp vinförsäljningen i olika tidszoner, så att borgare, storbönder och småbrukare fick sälja sitt vin under olika tider på året. Dessa regler för vinförsäljningen gjorde att området överlevde olika kriser och levde i välmåga trots digerdöden och agrarkrisen som följde därefter. Vinet från Bordeaux var ganska lätt, ca 7-8 %, vilket gjorde att det fick skeppas över till England ganska snabbt. Det var inte speciellt lagringsdugligt och fick därför också konsumeras snabbt. Detta gjorde att vinerna tog slut eller blev sämre fram mot vårkanten och vinpriserna ökade, för att nå sina högsta höjder strax innan nästa skörd. De höga priserna under sommaren öppnade upp möjligheterna för de kraftigare och tyngre vinerna från medelhavsområdet, vilka tål lagring och transport bättre en de lättare franska vinerna. Tiden sammanfaller dessutom med seglationssäsongen, och mycket vin fån bl.a. Venedig exporteras till England.

Under medeltiden utvecklar man druvan, man klonar och korsar olika druvor med varandra för att få tåligare druvor som ger mer skörd. Man utvecklar också olika metoder vid vinframställning, t.ex. pressar man druvorna i stora pressar med skruvar i stället för att trampa dem. Man får på det sättet ur mer druvsaft, men också med tanniner som gör vinerna kraftigare och mer lagringsdugliga. Man inför också nya lagar som tvingar fram samarbete mellan storgodsägare och småbrukare. Småbrukarna måste hjälpa storgodsägarna vid druvskörden och måste pressa sina druvor hos denne. I gengälld får småbrukaren med druvsaft med mer tanniner som han kan lagra och sälja dyrare.

 

Från ca 1500 till tidigt 1800-tal (mycket kortfattat)

Perioden efter medeltiden präglas av omfattande förändringar. Vinproduktionen förändras, nya produktionsområden, nya produkter och ökad kommersialisering.

Vinproduktionen förändras. Man börjar svavla vintunnorna, vilket gör att vinet bevaras bättre, glasflaskan börjar bli allmän på 1600-talet och korken kom med tiden att ersätta träpluggen.

I Amerika försökte man med lokala vinsorter, när vinet inte klarade transporter till den nya kontinenten, med dåligt resultat. Man tog över europeiska plantor, men de hade problem med växtcykeln i Sydamerika (och även i Sydafrika och Australien). Detta löstes med att ympa europeiska vinstockar på amerikanska vinrötter. Vinkulturen kom härmed att spridas över hela världen med hjälp av europeiska kolonisatörer.

Nya produkter som destillerat vin i Holland och starkviner från Portugal och Madeira är tåligare och enkla att transportera. De är också alkoholstarkare och lockar bl.a. den framväxande arbetarklassen.

Uppköpare köper vinet från mindre odlare, för att blanda dessa och buteljera och sälja vidare. Handelspolitikens olika faser med frihandel, handelsavtal och tullar påverkar vinhandeln, vinproduktionen och vinkonsumtionen i alla europeiska länder. Oförutsedda händelser påverkar vinkulturens spridning, som t.ex. koleraåren 1709-10, då smittan spreds genom vattenbrunnar, fick till följd en omfattande nyplantering av vingårdar.

 

Källor

Allen, H. Warner. 1964. Vinets historia. Stora årgångsviner från homerisk tid till våra dagar.

Andersson, Tommy. 2005. Klassiska viner i antikens Grekland. B-uppsats.

Blom, Tomas. 2006. En värld av vin. Ur: Populär historia, 11/2006.

Johnson, Hugh. 1990. Vin genom tiderna.

Lesko, Leonard H. 1977. King Tut’s wine cellar.

Sjöstedt, Charlotta. 2005. Det första vinet. Ur: Populär historia, 1/2005.

 

 

 

 

 

 

 

Marie Antoinettes bröst

 

Champagnes glömda druvor

 

Syrah/Shiraz myternas druva

 

Clos Montmartre i Paris